Historia

Beläget vid inloppet till Skärgårdshavets viktigaste farled har Utö åtminstone sedan 1600-talet fungerat som stödjepunkt för lotsar, fyrvaktare, tulltjänstemän och militärer. Till Utö, som hör till Korpo kommun, kommer man med förbindelsebåten Eivor. På ön bor idag året om ca 50 personer.

På Utö kan man njuta av en särdeles karg utskärsnatur, som visar sin hårda men samtidigt mäktiga sida under höstens stormar. Dessa stormar har under århundradenas lopp förorsakat många skeppsbrott och vatten kring Utö har beskrivits som en skeppskyrkogård. Trots att naturen på Utö erbjuder många upplevelser är det ändå öns färgstarka historia som i första hand fängslar besökaren.

Utö hamn – "Fladan" - var känd som hamnplats redan i mitten på 1600-talet och inloppet till Utö beskrivs noggrant i överstyrman Johan Månszons Sjöbok (segelledsbeskrivning) från 1644. Lotsningen och farleden var sedan i trehundra år de faktorer som starkast styrde och formade livet på Utö och de gav också upphov till en fast bosättning på 1740-talet. Tidigare, antagligen redan på medeltiden hade Utö utnyttjats som stödjepunkt av säsongfiskare.

Under ryska tiden ökade lots- och fyrvaktartjänsterna kraftig och en liten tullstation grundades också på ön. Resultatet var att Utös befolkning i slutet av 1800-talet uppgick till 129 personer fördelade på 22 hushåll. Inför första världskriget etablerade sig den ryska militären på ön och Utö befästes kraftigt. Under kriget var utöborna evakuerade, även lotsarna som 1912 mangrant avgått som en protest mot det finska lotsverkets förryskning.

Ryska lotsar besatte de lediga tjänsterna. Under kriget förändrade ryssarna bybilden radikalt genom att riva och bygga hus samt genom att lägga en regelrätt kullerstensgata genom byn. Längs vägen drogs också en järnvägsräls för ammunitionstransporter. Rälsen revs först på 1960-talet. Ryssarna försvann ur Utös historia 1918, men militären har allt sedan första världskriget ingått i Utös bybild. Under mellankrigstiden med en nedtrappad insats, men sedan vinterkriget med ett allt växande inflytande.

Militären drog sig tillbaka från ön slutgiltigt i slutet av året 2005. Armens bostäder i byn är idag hyresbostäder för året om boende och kasernen har köpts av en hotellföretagare. Man kan säga att på Utö har en ny era börjat, och framtiden ser positiv ut. Nyinflyttare som vill pröva på livet i yttre skärgården gör att t.ex 2006 hade skolan 9 elever och 2007 finns det 13 skolbarn på Utö. Sommartid återvänder utö-ättlingarna mangrant till sina förfäders ö. Utöborna har varit mycket hembygdskära, vilket förklarar att lägenheter endast i undantagsfall sålts till utomstående. En bild av öns historia får du genom att bekanta dig med öns intressanta hembygdsmuseum.