Sevärdheter

Begravningsplatsen

I bortre ändan av ängen finns Utö begravningsplats. Med tanke på öns långa historia och relativt stora befokning kan besökaren förvånas av det ringa antalet gravar. Förklaringen ligger i att Utö begravningsplats byggts så sent som 1962. All sand till gravgården måste då hämtas till Utö med pråm. Begravningsplatsen Tidigare begravdes utöborna i regel på Jurmo.

Den muntliga traditionen har bevarat många historier om de ofta vådliga transporterna av de avlidna till Jurmo i storm och över bedrägliga isar. Om dödsfallen inträffade vintertid fördes den avlidna till Jurmo och begravdes, medan själva jordfästningen förrättades först i samband med Korpo-prästens besök på sommaren.

Begravningsplatsens blickfångare är det av FM Gösta Bergman planerade monumentet över havets offer. Monumentet har formen av ett sprisegel, med den för Utö karakteristiska röda lotsduken.

Norr om begravningsplatsen står ett ensamt järnkors kringgärdat av grova järnkättingar. Detta är viloplatsen för matros Buchwald ur den kejserliga tyska flottan. Buchwalds lik hittades ilandflutet på Västra udden 16.12.1916.

Öster om begravningsplatsen, under en stenhög begravdes under vinterkriget den ryske flygaren Nikitin, som hörde till en bombplansbesättning som tvingades nödlanda på Vidskärsfjärden. Under fortsättningskriget begravdes ännu ett par ryska krigsfångar på samma ställe. Fångarna hade försökt fly från det sjunkande tyska fartyget Hindenburg, men blivit skjutna av tyskarna. Troligen har människor begravts på Utö också tidigare. Enligt traditionen skall det sandiga området sydost om fyren under äldre tider ha fungerat som en begravningsplats för ilandflutna sjömän. Platsen gick tidigare under namnet "körrgården".