Sevärdheter

Fyren

Finlands första ljusfyr byggdes på Utö 1753. Detta runda fyrtorn sprängdes dock under 1808-09 års krig. Det nuvarande fyrtornet uppfördes 1814 under ledning av lotsdirektören Gustaf Brodd. Ljusanordningen och lanterindelen i fyren har sedan dess förnyats ett flertal gånger. Den nuvarande fyrlyktan installerades 1906.

I fyrens tredje våning finns fyrens kuriositet, ett kapell. Kapellet Kapellet hade inretts åtminstone före 1841 då det det omnämns i lotsamiral Alexander Wallronds rapport. Officiellt prästbesök fick Utö endast två gånger i året, men seden var att de äldre männen på Utö i tur och ordning varje söndag förrättade s.k. postillagudstjänster i fyrkyrkan. Utö var sedan urminnes tider kyrkligt underställt Korpo, medan byn, tillsammans med Jurmo, fram till 1856 administrativt hörde till Föglö socken på Åland.

Fyren sköttes under svenska tiden av ett par man, men under den ryska perioden utökades fyrpersonalen kraftigt. Förutom fyrmästaren och totalt fyra äldre och yngre fyrvaktare antogs också ett obestämt antal extra fyrvaktare. Dessa personer kom in i lotsverkets rullor som "lärlingar" och hade oftast förkörsrätt då ordinarie tjänster tillsattes. De extra fyrvaktarna livnärde Fyren sig i praktiken på strömmingsfiske. Vissa skaffade sig också inkomster genom andra bisysslor, som t.ex. Daniel Söderlund som fungerade som byns smed i slutet av 1800-talet.

Fyrmästaren var under ryska tiden öns hierarkiskt sett högsta tjänsteman och fyrmästarna kunde ibland bli beordrade att tillfälligt ersätta lotsfördelningschefen då denne av en eller annan orsak var förhindrad att sköta sin tjänst.

Fram till isbrytarnas tid släcktes fyren för den tid havet låg istäckt. Utö fyr elektrifierades 1935 och samtidigt inrättades en radiofyr. Under fortsättningskriget år 1943 började man med fyrens kraftverk producera el för hela byns behov. Fyrvaktarnas arbete gick efter detta allt mer ut på att underhålla kraftverket. År 1983 övertog försvarsmakten elförsörjningen och följande år överfördes fyrvaktartjänsterna till underhåll av farlederna. Fastlandsström fick Utö 1996.

Vid fyrens ingång finns två minnesplaketter över krigiska tilldragelser vid Utö. Den ena är uppsatt till minnet av pansarskeppet Ilmarinens undergång utanför Utö 13.9.1941. Den andra beskriver Sovjet-flottans anfall mot Utö fort i början av vinterkriget 14.12.1939.

Utö fort försvarade sig med framgång och den ena av de två sovjetryska jagare som deltog i anfallet antas ha sjunkit. Utö utsattes för ett flottanfall också under första världskriget, då tyska kejserliga flottan 10.8.1915 testade Utö forts styrka. Också den gången bet Utö-batterierna så väl i från sig att tyskarna efter en mer eller mindre resultatlös skottväxling drog sig tillbaka. Förlusterna på fortet uppgick till en stupad telegrafist och ett par sårade kanoniärer.