Sevärdheter

Lotsstationen

Efter Adolf-Öhmans viker vi av åt vänster och tar oss vidare längs en stig och några trappor upp på fyrberget. Vi går först runt till den gul-svarta lotsstationsbyggnadens södra sida, där vi får en utmärkt överblick över havet. Söder om Utö finns endast några små bergsholmar och kobbar och följande större landmassa är Estlands Dagö, ca 120 kilometer i sydsydost.

Den nuvarande lotsstationen byggdes 1958 och den ersatte då en träbyggnad vars stomme troligen uppförts redan på 1840-talet. Att det gick att få lots vid Utö redan i mitten på 1600-talet framgår ur Johan Månszons sjöbok.

På Månszons tid bodde lotsarna ännu på Jurmo, men på 1740-talet flyttade två av jurmobönderna med sitt folk till Utö och blev ordinarie kronolotsar. Från Jurmo by avskildes Utö först i slutet av 1800-talet.

Utö lotsplats har sedan mitten av 1800-talet utgjort den viktigaste inkörsporten till Skärgårdshavet. Som störst var lotsningarnas antal kring 1970, dryga 2300, men har sedan dess minskat med hälften. Den livliga trafiken har bidragit till Utös rykte som skeppskyrkogård.

Lika lyckligt gick det inte 11.11.1929 då tremastade barken Draken från Nystad rände upp på Örebåda, den höga kobbe som ligger ca 150 meter från Utös sydligaste udde. Drakens besättning lyckades, så när som på timmermannen som sköljdes överbord då han försökte få tag på livbåten, ta sig upp på grynnan. Stormen rasade med orkanstyrka i ett och halvt dygn och trots det korta avståndet fanns det inga möjligheter att undsätta de skeppsbrutna. Då stormen slutligen bedarrat något lyckades öborna med stora ansträngningar bärga de överlevande. Fem män hade då hunnit drunkna eller frysa ihjäl. Draken-tragedin blev en påstöt för den organiserade sjöräddningen i Finland och även Utö fick år 1934 en egen sjöräddningsstation.

Förutom Draken och Torsholm har följande fartyg förlist vid Utös södra strand under 1900-talet: skonaren Laura år 1922, m/s Brändö år 1926 och tyska s/s Olivia år 1942. Det totala antalet skeppsbrott i Utö-vattnen under århundradenas lopp är okänt, men det rör sig säkert om tiotals fartyg som splittrats eller sjunkit. Därtill kommer ett mångdubbelt antal smärre olyckor då fartygen kunnat bärgas.