Sevärdheter

Hemmanen

Efter fyren vandrar vi österut nedför backen, förbi hembygdsmuseet, svänger till vänster och kommer till ett vägskäl. Vi stannar här en stund och tittar tillbaka söderut. Vi står nu på den plats där den första bebyggelsen på Utö etablerades. De ursprungliga två, genom delning på 1770-talet sedermera fyra, lotshemmansgårdarna på Utö: Västergrannas (Vestras), Norrgrannas (Sandas), Östergrannas (Grannas) och Södergrannas (Mattas) uppfördes i tät klunga på området nordost och öster om hembygdsmuseet. Platsen är välvald. Den är väl skyddad för de förhärskande sydvästliga vindarna.

Av de äldre, dock inte ursprungliga Hemmanen hemmansbyggnaderna står ännu Grannas och Mattas kvar (två stora gulmålade hus). Sandas tomt är obebyggd och till vänster på Vestras gård står ett nytt hus. Kring hemmanen växte sedan småningom resten av byn upp.

En viss ordning på markägoförhållandena blev det på 1870-talet då staten inlöste hustomter och strandplatser för lots- och tullpersonalen. Fyrvaktarna hänvisades fortfarande i huvudsak till statens tjänstebostäder.

Ryssarna rev under första världskriget ner en del av de äldre husen och byggde upp nya enligt egen stil. Bybilden har senare formats av försvarsmaktens nybyggen och några sommarstugor.

Resultatet av utvecklingen är en idag osedvanligt stor och tättgrupperad byhelhet, som tack vare de breda vägarna ger ett nästan "stadsaktigt" intryck. Storskifte förrättades på Utö först år 1936.

Försvarsmaktens expropriationer och markköp har sedan andra världskriget begränsat de privatägda områdena till öns centrala delar. Uddarna är i arméns besittning. Under de senaste åren har en stor del av de privatägda holmarna kring Utö sålts till Skärgårdshavets nationalpark. Vattenområdena är ännu i huvudsak privatägda. Utöborna har dock sålt vattenområdet kring Grimsörarna längst ute i havsbandet till nationalparken. Grimsörarna är idag ett ett sälskyddsområde.